Tema

 

Hans närvaro

Jag känner något som jag knappt vågar säga. Kanske har det blivit extra tydligt i den ekande tomma vår och sommar som kommit och gått. Vad händer med mig när allt som vanligtvis omger mig försvinner och inte går att göra som vanligt? Kanske är det är det så att vi alla på ett eller annat sätt erfarit den: Ensamheten. Oron. Tystnaden. Tomheten. Frånvaron.

Bibeln är fylld av berättelser om människor som upplever en förvirring inför den värld de finns i. En osäker värld som förändras och där också Gud upplevs frånvarande. Där finns frågorna om vart och vem Han är. Vad han tänkt göra och när.

Men det är bara ena halvan av berättelsen. I berättelsen om den Gud som Bibeln beskriver finns också ett löfte om Hans ständiga närvaro. Han är alltid där. Det syns inte, du kanske inte märker det. Men mitt i frånvaron, i ensamheten och det ekande tysta finns en röst som talat till och fortsätter att tala till människor. Jag är här. De människor som under årtusenden fått och än idag fortsätter att få möta Gud talar med enad röst om samma sak. Om en Gud som talar i tystnaden. Om en Gud som fyller ensamhetens tomrum med sin närvaro. En Gud som visar att Han har kontroll över och tar människor igenom kaos och osäkerhet. En Gud som leder till ett liv i Hans närvaro.