Till dig som är ledare – att prata med barn om Corona-viruset (covid-19)

Till dig som ledare i våra olika SAU- föreningar:

Ni är många som möter barn och unga i våra församlingar och vi vet att ni gör ett mycket bra jobb i att följa restriktioner och tänka nytt. Allt för att barnen och ungdomarna skall kunna få ha en någorlunda normal vardag.

Men mitt i allt detta vet vi också att ni möter frågor och funderingar som vi inte är vana vid. Många av de barn vi möter är ömtåliga och har frågor och funderingar kring det som händer både i vår närmiljö och runt omkring oss i vår värld. Det kanske kommer så mycket närmare vissa barn när föräldrar blir arbetslösa, man får inte träffa en anhörig osv.

Det viktigaste men kanske också det svåraste är att vi som vuxna kan vara stabila, trygga och lugna. Vi behöver vara tydliga med att det inte är ett barns ansvar att finna lösningar på de stora problemen, det ansvaret är vuxenvärldens. Det är otroligt många vuxna som jobbar med alla dessa frågor i Sverige men också runtomkring i vår värld.

Du känner din grupp och barnen i den, och du är en trygghet för dem – alla barn är olika och deras oro tar sig olika utryck.  Men lyssna in och var observant.

Barn är olika:
Vissa barn berättar att de är rädda men hos andra barn märker man det på andra sätt, kanske är de ängsliga över saker som inte brukar oroa dem, får ett mycket större behov av att ha kontroll eller kanske ställer de en massa frågor.

Mitt i allt detta får vi som vuxna hjälpa barnen att hitta en balans så att de slipper tänka och oro sig hela tiden, att göra vanliga saker skapar trygghet. Att lära sig knopar eller gå en spårning på UV-scout eller öva med barnkören en stund är ofta vila för själen.

Men vi behöver också finnas där när frågorna kommer och försöka lyssna in noga och svara så ärligt och gott vi kan. Det är viktigt att vi inte lämnar barnen ensamma eller tillsammans med varandra med sina frågor. De behöver vuxennärvaro.

Du som vuxen får inte lägga över din egen oro på barnen. Mitt i detta kan vi som vuxna inte utgå ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som oss själva.

Detta är bra att tänka på vi andakter osv

Det är inte alls säkert att barnen oroar sig utifrån sig själva. Precis om du och jag reagerar olika reagerar barnen olika och det avgörs utifrån flera olika saker. Hur gammalt är barnet, vad det varit med om tidigare i livet, hur barnet mådde innan och hur livet var redan före t.ex. coronapandemin.  De påverkas också t.ex av om föräldrar eller far/morföräldrar varit sjuka eller man har ekonomiska svårigheter.

Var en trygg vuxen:
Du som ledare skall vara den trygga och försöka att lugna barnet, men då måste du veta vad barnet behöver och funderar på. Försök att ställa lite frågor, som vad tänker du på? Men tänk på att inte göra det inför alla. Då barnen är på helt olika nivåer.

Din uppgift blir att lyssna, visa att du finns där även om du inte har svar på alla frågor. Mitt i allt detta tänk på att begränsa pratet, ett ältande mår man inte bra av. Om barnet frågar om och om, kan det vara barnets sätt att försöka ha kontroll. Men det blir inte bra, istället för att lugna kan det kan hålla oron levande.

Tänk på att ge barnet den information barnet är i behov av. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet kan må bra av. Får du frågor som du inte vet hur du skall svara på så ta gärna hjälp av tex ”Lilla Aktuellt”, de brukar ge bra tips på hur man kan prata om ämnet utifrån barns olika åldrar och nivåer. Säkert finns det också pedagoger i er församling som är vana vid att tänka hur man svara barn vid olika åldrar – ta hjälp av dem.

Hoppet:
Glöm inte att ge barnen hopp också. Det finns möjlighet att komma till rätta med smittan. De flesta som är svårt sjuka kommer att bli friska osv. Den här sommaren blir annorlunda men kan bli bra ändå! Finns mycket bra saker vi kan göra tillsammans.  Det kommer också en ny sommar med skolavslutning, semester och läger!

Till slut:
Mitt i allt detta är ni flera vuxna som är ledare tillsammans, ta er tid att prata med varandra om hur ni gör. Hjälp varandra! jag vet att ni också känner kan känna oro och den kan ni visa för varandra men inte för barnen.

Om ni när ni pratar i ledargruppen känner mer oro för något barn, ta hjälp av föräldrar eller ring till socialen och diskutera. Bris har också en hjälplinje för barnen där de kan prata av sig.

Gäller er oro rena missförhållande skall ni precis som annars göra en orosanmälan.

Tänk på att du och jag är inte är mer än människor, men tar du med dig tipsen hr ovanför kan du vara en stabil vuxen för barnen i din grupp. Men Guds hjälp och efter bästa förmåga.